4:e Advent

19/12 2010

Fick kaffe på sängen kl.7 i morse...mysigt! Maken som har jour denna helg har haft att göra så en annan har också fått en massa gjort :) Tog med mig kuddarna och släpade mig in till vardagsrummet och tände gran och fyra ljus tills. med julmusik på svag volym....kvalite´! När mannen kommer hem vid 17 tiden ska vi ta en promenad i det vackra vintervädret. Ska se om jag får honom att hj'lpa till med att göra en snölykta och en snögubbe....och en och annan snöängel kanske :) Jag är barnsligt förtjust i snö och gjorde ofta sånt med barnen då de var små. Vi hade alltid snölyktor och snögubbe i vår trädgård då de var små och det behagadae att snöa Kommer ihåg ett år då det var så mycket snö så vi gjorde en igloo som barnen förtjust satt i med lykta tänd...lykta med batteri ska jag tillägga. Annat kom inte på tal för en stackars mamma som har den största respekt för både eld och vatten...och höjder, men det har inte med saken att göra :)
På tal om höjder så kommer jag att tänka på min näst sista flygtur som gick till och från Madrid. En händelse som jag inte önskar jag sluppit uppleva. Efter att ha övervunnit min flygrädsla och funnet ett sant nöje i att flyga och gjort det många,många ggr. Vi har verkligen rest och sett många länder,vilket jag är tacksam att jag fick göra innan detta hände.Jag och dottern,svärsonen med deras fina fam. fem underbara barn hade varit hos min svägerska som bor där och skulle nu flyga hem igen.Ett ruskigt åskväder var det men jag var inte spec. orolig för det. Planet lyfte och hade nästan nått full höjd då en fruktansvärd smäll ekade!!! Först skrik sen dödstyst i planet. Ingen info. från personalen vilket innebar att jag gick fram och frågade vad som hänt. Smällen var fruktansvärd och den kom underifrån vilket gjorde att tankarna gick till bagaget och dess ev. innehåll!! Efter ca. 15 min. när piloten kollat sin panel talade han äntligen om att blixten slagit ner i planet men att vi skulle fortsätta hemåt! Jag kan lova att man hann tänka många tankar. Jag såg på mina kära och undrade hur i all världen vi skulle räcka till...tre vuxna och fem barn.En kuslig tystnad i planet och man satt som på nålar. Barnen var lugna och förstod inte allvaret och vi var som vanligt...på ytan. Piloten kom in emellanåt och tackade för vårt lugn och för varje gång han gjorde det så kände jag paniken växa men fick trycka tillbaka den för barnens skull. Så kommer då beskedet att vi ska ner i tyskland, vilket inte var meningen alls. men man måste se över planet sa han...både lugnande och oroande. han berättade att de hade snitslat sig mellan landningsbanor hela tiden för att snabbt kunna gå ner om det behövdes....usch! Jag sa till dotetrn att om vi konmmer ner oskadda går vi av och tar tåget hem. Ingen fick dock lämna planet för vi hade inte rätt att vara där. Jag trodde jag skulle gå åt vid det laget. Efter mycket spring ut o in av kontrollpersonal lyfte vi då mot Sverige och det kändes lite bättre sen de kollat allt. Tystnaden var fortfarande total och en massa bleka folk fick bråttom ut ur planet och där stod maken och sonen och väntade på oss. Vi hade sms:at att vi blev sena och varför.De var lika bleka om nosen som vi andra och jag svor på att ALDRIG mer sätta mig i ett plan,vilket jag dock gjorde ett halvår senare för resan var betald ocvh jag ville inte göra son och svärdotter och make besvikna för vi hade bjudit dom på den resan och jag fick inte panik. fats jag tror jag håller mig på marken hädanefter för den händelsen glömmer jag aldrig,,,man är totalt maktlös i sånt läge...FY! Fast,,,man ska aldrig säga aldrig :) Jisse vilken roman detta blev.Så blir det när man har lätt att skriva av sig och jag antar det var det jag behövde.
NU vill jag iaf. önska er ALLA en riktigt fin 4:e Advent och var rädda om er och varann...VIKTIGT !