Märklig.....

Söndag 25/4 2010

....helg detta varit på många sätt. Inte för att jag nånsin går på sparlåga vad det än gäller men ändå...
Sol idag utanför mina fönster som är STORA och släpper in massor av ljus som jag och alla så väl behöver.
Tittar mig omkring i mitt hem och det är uppenbart att jag mår bäst i ljus och inte i det murriga.
Lite färgklickar skulle jag nog behöva tillsätta här och var dock och så kommer det att bli så smånigpm...lite i taget så blir det smakfullt och lagom.Det där svenska ordet "lagom" som jag aldrig har tagit till mig. Skulle gärna vilja men det funkar inte i min ordlist av nån anledning.
Har börjat tänka på Malaga så smått igen...vi kan ju sticka när vi vill egentligen. Har ju egna nycklar till denna fina lägenhet med bautaterass och fem min.till havet.Ja den är inte vår men makens systers och vi  får vara där så mycket vi vill.Vad hindrar då? Jag har lite svårt att sätta mig i ett plan efter den hemska upplevelsen jag och dotters hela familj var med om för två- tre år sen. Jo jag vet att man ska trotsa rädslan så fort som möjligt och det gjorde jag också...redan halvåret efter och det är jag stolt över. Utan att balla ur på nåt sätt. Mardrömsresan var på hemväg från Madrid....usch ...vill inte tänka på den ens!!! Okej, efter nödlandning, massor av tekniker och smått lamslagna  resenärer så kom vi då hem. Jag lovade mig dyrt och heligt att OM vi kom hem oskadda skulle jag aldrig sätta mig i ett plan igen. Så fruktansvärt maktlös och liten man är i en sån stund. Jag tittade på min dotter, hennes man OCH deras FEM små barn och undrade hur vi skulle kunna hålla i mer än vars en. HUR fasen skulle man kunnat välja när man bara vill trycka dem intill alla.
Ja fy, nu slapp vi ju välja,....hugeliga,,,,,som väl var.Det värsta av allt detta var att de små var med.....jag lovar...man hinner tänka massor!!!!! Nå väl...vi for till Malag kort efter ändå för resan var betald och jag visste jag måste göra det en gång till i alla fall. Med resultatet att jag lyckades få resesällskap med mig som blev så fäst vid mig att den vägrade lämna mig....på över ett år. En jäkla magparasit som åt upp mig. Jag tappade 8 kg. och det var nästan stört omöjligt att återfå dem. Innan man visste orsaken till denna viktminsking var ju också en pärs. Såå....jag tror jag stannar i kära gamla Sverige...ett tag till i alkla fall.
Ha en fin dag mina vänner.